Jag flög till Bryssel nu idag på eftermiddagen, det känns så där lagom kul i dessa terroristtider. På flygplatser är jag beredd att inta skyddsställning så fort jag hör Allah akbar. Det här är allvar det är absolut inget att skoja om, vi är mjuka mål och dör på riktigt när vi kommer i vägen för galningarna. Nåväl i väntan på att gaten skulle öppna hörde jag hur folk började prata och alla stirrade på samma person. Fem meter framför mig står en lirare i just sånt skägg och vit pyjamasuniform med den vita kalotten på huvudet som man är livrädd för. En kvinnlig medpassagerare bredvid mig viskar till sin pojkvän 'jag åker fan inte med, det ser ut som han har en tråd som går ner i skon'. Hon går bort och pratar med flygplatspersonal, efter en stund kommer hon tillbaka. Något senare öppnas gaten och vi går alla på, jag tänker att så inihelvete dum kan han väl inte vara att han spökar ut sig på det sättet om han ska spränga planet. Ja resan gick ju bra men roligt var det inte.
En reflektion efter resan, vi var alla oerhört passiva förutom den unga kvinnan som faktiskt gjorde något, egentligen skulle vi ha alla ha vägrat åka med pyjamaskillen i planet, när man står där så inser man vilken provokation det är i dessa tiden att flyga klädd som han, han är totalt likgiltig för andra människors känslor, han bryr sig mer om sin rätt att klä sig som han vill än att han skrämmer skiten ur andra människor.
Och DN skriver bekymrade reportage om att människor reagerar på män klädda i vita pyjamas och är beprydda med helskägg. DN är inte bekymrad över folks rädsla, utan kränkningen som den skäggprydde upplever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar