Sanning är inte farligt

skriver DN i en osignerad ledare. Något märkligt kan man tycka i ett land som Sverige, där tryckfrihet råder. I ett land där man inte behöver frukta repressalier ifrån statsmakten vad än man skriver, så skriver landets största seriösa tidning 'Sanning är inte farligt'. Ingen med förnuft i Sverige tror att statsmakterna utövar repressiv makt mot sanningssägare, ja en och annan kan bli av med jobbet, hamna på en fyr, ja till och med hamna i fängelse, men det gäller ett litet fåtal visselbåsare inte ledarskribenter. Den enda journalist jag på rak arm kan påminna mig råkat riktigt illa ut i någorlunda nutid är Peter Bratt.
Den sanning DN tar upp i ledaren, är en sanning som är utanför de korridorer Sveriges PK maffia skapat, en maffia där DN själv är en 'capo grande'. Det är antagligen därför DN måste morska upp sig med en djärv rubrik. I den osignerade ledaren skriver man om ensamkommande barn. Man hävdar att kanske ett litet fåtal barn kanske inte är barn som kanske inte har asylskäl kanske är utskickade som brohuvuden åt släkten. Trots alla dessa kanske, erkänner man att man kanske har bedrivit självcensur för att inte gynna 'PK motståndare'. Allt är väldigt inlindat och man anar att här ska inte hela sanning skrivas, utan man vidlåter minsta möjliga mått av sanning utan att verka politiskt inkorrekt.
Det är inte direkt sanningens modiga härförare som skrivit ledaren, utan mer feghetens apostlar som skriver något ingen ska kommentera men som ska kunna användas som historiskt alibi, 'titta där vi skrev ju...'.

Om DN menade att sanningen om de ensamkommande barnen skulle komma fram, så skulle man göra reportage om barnkliniker, om vad barnläkarna tror om flyktingbarnens ålder, om hur de hanterar TBC sjuka barn, om smittorisker etc, åk exempelvis till Karolinska barnsjukhuset och gör reportage i verkligheten, skriv sedan sanningen, hela sanningen utan att förtiga eller lägga till.

Nej sanning är inte farligt i Sverige. Till sist brukar sanning komma fram. Då brukar historiens dom bli hård över dem som dolde, tänjde och förvrängde sanning. Något paradoxalt kanske.